Oj, vad tiden går!

Senaste månaden försvann i ett huj. Mörker och kyla gör att man "boar" in sig och inte orkar göra så mycket när man kommer hem. Och inte kan man fota heller. Men i går var jag ute i solskenet och kunde bara konstatera att trädgårdslivet är över för den här gången. Jag samlade ihop spadar, grepar och annat som legat ute alldeles för länge och ställde äntligen in dem i förrådet. Och när jag gick och plockade som bäst hittade jag det här.

En blommande lobelia, med en månad kvar till julafton! Den måste ha frösått sig på något vis eftersom jag inte haft någon lobelia i krukan i år. 

I grönsakslandet var jorden lite frusen men mangolden har fortsatt att växa. Och någon som upptäckt det är rådjuren. De har flera gånger lyckats med att hoppa över stängslet och smaskat i sig mangold. Några blad fick jag i alla fall till salladen. Och även några små rödbetor. Inte illa för att vara i slutet av november. Nu återstår bara några (jättestora) purjolökar, sedan är årets skörd avslutad.

PS! Hann även få upp några ljusslingor i äppleträdet och i lönnen så nu finns det lite ljus i mörkret där ute. 

En sista doft av sommar

En sådan höst vi har! I går var det sexton grader, och idag är det nästan lika varmt. Sommaren vill inte släppa taget.

 

Och jag kan plocka in buketter med luktärter i slutet av oktober. I morse åt jag fruktost med näsan begravd i nyplockade luktärter. Sämre start på dagen kan man ha.

Gult är fult?

Vem har sagt att gult är fult?

Kul lek bland löven.

Färgrikt

En sådan höst vi har! Jag kan inte minnas när vi hade en sådan varm, solig, torr och vindstilla höst senast. För att inte tala om alla färger. Jag kan inte se mig mätt på detta färgsprakande konstverk.

Och det stämmer! Det är ovanligt färgsprakande i år. Läste precis att det är särskilt mycket röda färger på löven i år. Varför det är så vet man inte riktigt. Det finns lite olika teorier om vattenmängd, solskydd med mera ... Men det spelar inte så stor roll varför. Det är bara att passa på att njuta så länge det går. 

Och blommorna fortsätter att blomma. Varje vecka tänker jag att nu, nu är det den sista buketten jag plockar för i år. Men fortfarande plockar jag in tre stora buketter varje vecka. Blommorna blir visserligen lite mindre och kortare för varje gång men färgprakten är det inget fel på. Astrar, ringblommor och luktärter är tacksamma och blommar så länge solen lyser och kylan håller sig borta. Det är bara tacka och ta emot. 

Definitivt slut



 

I och med att september varit så varm och solig är det svårt att acceptera att sommaren definitivt är över. Första frosten var häromnatten och på morgonen var dahliorna så här ledsna. Trist, men som tur var hann jag plocka in de flesta blommorna kvällen innan. Tyvärr så lät jag rosenskäran stå kvar men de visade sig vara lika frostkänsliga som dahliorna. Nu är det soligt och förhållandevis varmt igen så den där enda frostnatten känns verkligen onödig. Utan den hade de säkert kunna blomma ett bra tag till.

 

Jag får glädja mig åt min lilla kaktus istället. Jag har alltid varit fascinerad av kaktusar och speciellt blommorna som jag tycker är så vackra. Men jag har aldrig lyckats få någon att blomma, har överhuvudtaget varit dålig på att få dem att trivas. Därför blev jag extra glad när jag upptäckte de här blommorna på en av kaktusarna som stått ute på altanen hela sommaren. Visst är de fina! Men nu har kaktusarna också fått flytta in. En del tål ju lite frost (en del till och med mycket) men jag vet inte vilken sort mina tillhör så det är bästa att ta det säkra före det osäkra. Och hålla tummarna för flera blommor.

Vurm!

Ja, jag vet ...

... det är inte "fint" med stora, maffiga och färgstarka blommor. De skall helst vara små och försynta i en diskret färg alternativt svarta. Men jag älskar färgstarka stora blommor (gult och orange är favoriterna). Så när jag fick syn på den här hibiskusen så var det bara att slå till. Den har stått ute till nu, men nu vågar jag inte längre. Det har varit fyra fem grader på morgnarna och det tror jag inte att den gillar. Hoppas bara att den överlever en torr och mörk vinter inomhus.

Ringblomma

Ringblommor kan ju tyckas vara lite tråkiga, alldagliga och inte särskilt spännande vid en första anblick. Men om jag var tvungen att välja bara en sommarblomma skulle det bli just ringblomman. Det finns nästan ingen blomma som är så tacksam och blommar hela sommaren och långt in på hösten tills frosten tar den. Värme och torka bryr den sig inte heller om utan den blommar enträget på. 

Och sådana starka färger blommorna har, vissa är nästan självlysande. Och det kommer nya spännande sorter hela tiden. Tacka vet jag ringblomman!

Och nu börjar det bli dags att ta rätt på fröna så det blir blommor nästa sommar också.

Pelargoner

Före ...

I början av maj såg mina pelargoner inte mycket ut för världen, när de fick flytta från förrådet och ut i det fria. Några bestod bara av bruna, torra grenar med små, små antydningar till gröna skott. Men pelargoner är ett segt släkte.

Efter ...

Nu ser du ut så här. Och då är det ändå mitten på september och den mest praktfulla blomningen är över. Det är otroligt hur mycket de kan växa och blomma på en säsong (innan de åker in i förrådet igen).

För övrigt gick vi från sommar till höst på 12 timmar. I går var det ljummet och soligt och vi hann med en sista tur med båten och att grilla när vi kom hem. I dag är det regnigt och blåsigt och gula löv yr från björken. Men man får vara glad över att sommaren varat så länge som den gjort. Och det har trots allt varit nästan 17 grader så det är bara att hoppas på att det inte blir frost riktigt än. 

Det är mycket nu ...

Nu är det fullt upp med att skörda och äta. Tog precis upp potatisen idag. Äter sallad, mangold och lök så det sprutar ur öronen men ligger ändå steget efter hela tiden. 

Och inte hann jag med att plocka in nya blommor. 

I början på juni såg det ut så här i landet.

Och idag så här (sett från motsatta sidan)! Visst är det fantastiskt!

En skog av purjolök.

Salladen är meterhög (och är faktiskt helt ok att äta fortfarande) men ...

... nya plantor är på gånga. Det är bara att hoppas att det inte blir frost på länge, länge än ...

Oj, vad det växer!

Det växer så man hinner inte skörda och äta i samma takt. Plötsligt (!) uppenbarade sig denna jätte (12-13 cm i diameter) i landet. Och den har en kompis som är nästan lika stor.

Torrt, träigt och trist var orden som for genom huvudet när jag fick syn på den. Men icke. Den var hur mjäll och god som helst. Och den räckte till hela familjen. Så det så!

Slut på semestern och ...

... datorbefrielsen.

Jo, man behöver även semester från allt vad datorer heter. Men nu är allt tillbaka i sin vanlig lunk igen. 

Vädret kan man inte klaga på och det har växt så det knakar både här och där i trädgården. Men mest imponerad är jag av mina dahlior (jag har tre stycken i krukor). Jag har ingen större erfarenhet av just dahlior och vet inte hur stora de brukar bli. Men jag tycker mina har blivit jättestora i år, framförallt den här vita. Den är mer än 1,5 meter hög och helt översållad av blommor och knoppar. Jag försökte räkna alla utslagna blommor men tappade räkningen någonstans kring tjugofem. För att inte tala om alla knoppar i olika storlekar. Och ändå plockar jag in stora buketter varje vecka. Det är bara att njuta, tacka och ta emot!

Snö?

Nu har jersminen definitivt blommat ut och det ser nästan ut som snö under den. Den har doftat underbart när jag suttit ute på altanen på kvällarna. Synd bara att blomningstiden inte är längre, för resten av året är själva busken inte så mycket att hurra för. Men den är förlåten för det är inte mycket i trädgården som slår den doftmässigt.

Förresten ...

... det är inte bara funkiorna som vuxit sig stora som hus. Det gäller även dahliorna. I år har de blivit jättestora (vilket inte framgår av bilden). Den största är redan över en meter! Och för två månader sedan var det bara några centimeterhöga gröna skott som tittade upp ur jorden. Ofattbart vilken växtkraft som finns samlat i små knölar, lökar och frön.

Trögt

Det är ingen riktig "sprutt" på saker och ting. I köksträdgården känns det som om det mesta går på halvfart. Sallad, rädisor, spenat med mera hade bra fart i början men andra omgången som jag sått går det väldigt trögt med. Det måste bli mer värme och sol! Nu med det samma!

Det enda som det är riktig "sprutt" på är funkiorna. De var väldigt tröga i starten men sedan har de exploderat och blivit enormt stora och kväver allt i sin närhet. Mina daggkåpor för en tynande tillvaro under funkiornas blad. Men jag lägger mig inte i det. De får sköta det själva. Det som trivs och växer får fortsätta med det (inom vissa gränser).

Men som sagt  - mer sol till växtligheten!

1. 
   

Rådjurssäkert

Sådana här sötnosar kan ju ställa till visst besvär när de kommer på besök. Men istället för att ropa på jägare tycker jag att man får anpassa sig. Grönsakslandet har jag hägnat in och rosor och annat "godis" har jag i krukor på altanen. Och det finns trots allt många växter som de inte gillar. Jag har provat många genom åren i och lagt till växter i listan (spalten till höger) allt eftersom de har fått stå kvar i rabatten utan att ätas upp. Nu har jag gjort en ny uppdatering och lagt till några nya. De här är rådjurssäkra hos mig.

Palmlilja

Till sist fick jag en palmlilja i min trädgård. Har inte vågat mig på att plantera den i någon rabatt utan den får tills vidare bo i en kruka på altanen. Och nu har den slagit ut! Fast jag tycker inte den ser ut som på bilden i reklambladet. Men det gör inget - tycker min är finare :).

Så tillsamman med mitt olivträd har jag nu en liten, liten medelhavshörna på altanen.

Årets första ...

Precis lika goda och söta som de ser ut!

Köksland

Nu har det mesta kommit på plats i kökslandet och till och med andra omgången av sallat, rädisor och spenat är sått. 

Det kanske ser tätt ut men man skördar ju efter hand. Och rädisor t ex kan man så alldeles bredvid/på potatisen för dem hinner man skörda innan potatisblasten vuxit sig för hög. Så det går att få plats med mycket även på små ytor, bara man skördar allt eftersom.

Så det här är min blandning av ätbart och blommor (fast jag glömde skriva ut persilja och brytbönor ser jag nu). Utöver detta har jag min lilla kryddodling på altanen. Den innehåller timjan, rosmarin, salvia och dragon. Och så några krukor med tomater också.

Och några hallonbuskar. Och rabarber ...

Bråttom, bråttom ...

... har allt som växer nu. För bara ett par veckor sedan visade rhododendronknopparna (alltid lika svårt att stava) inte någon färg alls. Och idag när jag gick förbi stod de i full blom! Även om det är en lång och sen vår så hinner allt i kapp till sista i alla fall. Rhododendron brukar blomma som vackrast vid tiden för skolavslutningen och så blev det i år igen, fastän det tog lång tid för dem att komma ur startgroparna.

Hibiscus

Foto: Floradania

För flera år sedan hade jag en hibiscus (liknande den ovan) som, med korta avbrott, blommade året runt. Och på sommaren fick den flytta ut på altanen där den trivdes och blommade ännu rikligare. Men en höst började den se trött ut och det tog alldeles för lång tid innan jag förstod vad som var fel. Den hade fått med sig löss när den flyttade in på hösten. Jag försökte och försökte bli kvitt dem men det gick inte så med sorg i hjärtat åkte den ut på komposten. Men bilderna ovan fick mig att längta efter en ny hibiscus så nu skall jag ut på hibiscusjakt.

Dåligt minne

Mina pelargoner har fått ny jord och omvårdnad och växer så det knakar. Och eftersom jag alltid slarvar med att märka ut, namnge och dokumentera mina växter (även de som hamnar i rabatterna) har jag ingen aning om vilken färg det kommer att bli på blommorna. Så det blir en överraskning varje år. Det samma gäller rabatterna. Där hittar jag saker som jag inte kommer ihåg att jag satt. Ibland är det faktiskt lite kul med dåligt minne.

Det går fort nu!

På mindre än en vecka har de vuxit sig så här stora. Värme och vatten gör verkligen susen.

Det är mycket jobb att ha en stor köksträdgård utan avgränsningar eller odlingsbänkar. I flera år har jag tänkt att göra något åt det men när våren kommit har jag bara velat få allt i jorden så fort som möjligt. Men i år - äntligen! - har jag gjort slag i saken (något gott med en lång och kall vår).

Så särskilt vackra är de inte men om någon månad kommer de inte att synas så mycket bland all växtlighet. Fem fasta bänkar blev det och så har jag kvar några pallkragar som jag kan flytta runt för lite flexibilitet. Och det känns redan mycket enklare att rensa ogräs och hålla reda när man kan koncentrera sig på en begränsad yta åt gången.